Sitter på ett tåg som egentligen borde gått igår

men bättre en dag försent än ett helt liv i ovisshet

klockan har jag slängt

att räkna tid är helt befängt

jag räknar bara minnen som jag tycker om

det andra

får ett eget rum så jag kan låsa dörren

 

vissa

väntar på ett regn

andra

längtar att få komma i säng

min förväntan är den

att kunna leva av bara spänningen

 

jag ska aldrig gå i samma fotspår som någon

jag ska kittla min nyfikenhet och göra resan så lång att jag aldrig kommer fram

jag ska göra allt jag vill och jag kan

men jag ska aldrig gå i samma fotspår som någon

 

jag har ett hål i min själ som jag kan fylla med alla möjliga spel

men än så länge är det tomt

för alla spel som finns, ja alla dom jag minns, dom gör så ont

om du dansar min vän

dansa aldrig på tå

för du förlorar balans

och blir ett byte

att trampa på